Tidigare idag fick jag förfrågan av Sophie om hon fick skriva ett inlägg på min blogg för hon tyckte att det skulle vara en kul grej vilket jag oxå tyckte så jag gav henne fria händer att skriva vad hon ville! =P

Så varsegoda här kommer ett inlägg från Sophie min första gästbloggare! =P

Som ni alla vet, eller kanske inte alla men de flesta, så var jag och Malin grannar förr i tiden. Då bodde vi båda på johannedalsvägen. Hon bodde 2 våningar ovanför mig och Tom. Första gången vi pratade var på parkeringen utanför våran bostad då vi lät deras hund, zäta hälsa på våran hund Harry. Herregud. Vi klickade direkt. Och jag kände en så glad klump i magen när vi sedan var påväg in igen. Jag tänkte "henne måste jag verkligen bli kompis med". Någon vecka senare så stötte vi på varandra igen, den här gången på Ica maxi. Sen den dagen har vi nog varit vänner.

Jag kanske inte har känt Malin så länge som många andra av hennes vänner har, men jag har ändå väldigt roliga minnen tillsammans med både henne och Jonas, och det är nu därför jag bloggar på hennes blogg. För att dela med mig av dom. Och jag hoppas att det leder till många skratt!

Jag och Malin gick mycket promenader tillsammans. Hela tiden. På dom promenaderna pratade vi om allt mellan himmel och jord. Våra promenader ledde sedan vidare till långa fikastunder och gemensamma middagar. Kommer ihåg ett samtal särskilt mycket.  Det började med att jag, öppnade mitt hjärta och sa " Jag och Tom försöker skaffa barn." Malin svarade med ett leende på läpparna och med hennes underbara dialekt " Gud vad kul!!" Och då, började jag berätta om att vi hade problem med just detta och att vi kanske var tvungna att göra provrörsbefruktningar för att kunna få barn.  Malin, som inte tänkte efter svarade " ja men då kan ju jag följa med dig till Umeå så slipper Tom ta ledigt från jobbet" Gud vad jag skrattade! Höll på att ramla av stolen av skratt. Malin satt fortfarande mitt emot mig, med ett leende på läpparna. " du är väl för go du Malin" svarade jag. " men jag tror Tom måste följa med för att jag behöver ju liksom hans simmare... Eller har du något jag inte vet??" Då klickade det för min kära vän som generat också började asgarva.

Veckor gick och vi fortsatte med våra fikastunder och promenader. En sen kväll i december, på pälsad med varma kläder gav vi oss ut på promenad. Den kvällen var vi ganska tysta tills Malin börjar prata barn-namn. Jag blir förvirrad, då detta inte är något vi brukade prata om så jag slänger frågan direkt "har du en bäbis i magen?" " jaaaa..." Svarar Malin. Och antagligen lite rädd hur jag skulle reagera. Jag hoppar upp och ner av glädje. Tills hon säger " du är den första som vet så säg INGENTING till nån!!"

Vecka efter vecka gick och vi blev tajtare och tajtare. En tidig morgon då jag slog upp mina blå, sitter Malin med en ganska stor godispåse i MIN säng. Hon äter så det står härliga till. "Godmorgon!!! Jag äter godis vill du ha??!" Jag som fortfarande är väldigt förvirrad,  för vad tusan gör hon i min säng, klockan 8 på morgonen, och hur kom hon in?? "Dörrn va öppen och jag var uttråkad, och så tänkte jag att du också kanske ville ha godis." "Men herregud din väldigt gravida kvinna." Svarade jag. " normala människor äter inte godis klockan 8 på morgonen, men ändå väldigt omtänksamt av dig." Malin sitter fortfarande kvar i sängen, verkade vara helt frälst i sina godisar medans jag klär på mig.

I våra lägenheter, var det väldigt lyhört, så satt jag på toaletten så hörde jag om dom var på toaletten. Detta ledde också till många skratt. Minns en gång då jag sjöng i duschen å Malin ringde " snälla om du måste sjunga så sjung en annan låt" jaha, de va tacken för den privata stunden. Men det ledde också till omtänksamma samtal. Har-du-ont-i-Magen samtal. Ibland när jag hörde dom va på toa kunde jag ibland skrika GODNATT eller GODMORGON bara för skojs skull.

Livet ramlade över oss båda och vi pratade inte så mycket på ett tag, jag och Tom hade bestämt oss för att flytta, till kovland. Tiden gick, och jag tänkte faktiskt inte på att berätta detta för min vän. Men då jag till slut berättade blev det tårar och blandade känslor. Det var ju så skönt att ha sin närmsta vän som granne.

Även fast vi idag inte ses lika ofta, så som vi gjorde som grannar är vi fortfarande väldigt nära vänner, till och med bästa vänner. Och det går inte en dag utan att jag tänker på henne. Jag älskar dig, och din familj. Och utan dig hade jag inte varit den jag är idag. Med dig som vän kan jag klara vad som helst. Du gör mig stark när jag är som svagast och jag kan inte tänka mig ett liv utan dig i det.

Massa pussar och kramar och kärlek till dig och din familj! <3

Och till er som läser kan också få lite kärlek!!

/Sophie